Dagen på Gullvivan.

Det märks att det börjar bli vinter. Ett gott tecken är mina drömmar. Ena natten drömmer jag nått som får mig att vakna med ett frågetecken över huvudet och ett "What?!" i pratbubblan ovanför.. Andra nätter drömmer jag som inatt. Drömde att Aimée dog, på något sätt, och att jag gjorde hjärt-lungräddning på henne tills hon var alldeles kall.. Vaknar med äckel i hjärna och mage, inser att klockan är typ 03:30, och att jag måste somna om för att klara av dagen efter.. Najs.. Ångesten sitter inte lika ytligt längre, men på nätterna kan jag inte skjuta undan den längre. Vilket suger ganska hårt, för jag tyckte att jag hade lyckats bra.. Men så länge det håller sig till nätterna är jag nöjd. Det enda som händer är att jag är trött dagen efter, och att Tfan blir knuffad på i sängen och även han trött. Men han slutar snart jobba inför pappaledigheten, så det blir bättre.

Imorse var det segt att stiga upp. Förutom att jag hade vaknat tre gånger under natten, så ringde larmet en kvart tidigare än vanligt, tackes mig.. :P Gick in till Aimée för att väcka henne och rullade upp gardinen.. Stackars ungen vaknade till orden "Kolla Aimée, det har snöat!!" Aimée svarade typ "Shut the flack up" :D
  Efter halvstressig morgon, som vanligt så fort vi ska nått annat än sega hemma, så knatade vi iväg till busshållplatsen och åkte med bussen till Älghult. Från bussen bort till Gullvivan. Det är Aimées faster dagis. Eller ja, det är ett föräldrakoperativ som hon är anställd på. Hur mysigt som helst! Jag tror att det var åtta barn där som mest, det är lugnt och ganska stilla. De kan baka och alla får vara med och röra och fylla på med ingredienser. Och alla får hjälp när de behöver det.  Aimée trivdes super, tillsammans med Agnes som bara är två veckor äldre, och Nora och Corinne som är runt fyra, och såg det som dagens uppgift att ta hand om Aimée.

Ett exempel; Innan lunch var alla barnen ute och lekte. När det var dags att gå in så tar Nora Aimée i handen. Kvick som blixten är Corinne framme och tar Aimées andra hand. Samtalet som uppstår följer..
C- Vi hjälper Aimée!
N-Jaaa
C- Men vi måste gå sakta, för hon är ju ganska liten.
N-Aaah, för hon är ju inte så stor som oss...

Sötungar!!! Hade jag bara haft körkort och bil, så hade jag inte tvekat vilket dagis hon ska vara på. Men nu är det junte så.. :P
 Resten av dagen på Gullvivan gick åt till lekande, sjungande, bakandes schakrutor till alla pappor, för det är ju snart Fars Dag. Där kom dagens enda elände. Aimée fick inte äta degen.. :P Sedan åt vi lunch med allihop, och gick till bussen för att åka hem. Tio minuter efter att vi lämnat dagis sover Aimée som en stock, och sover igenom bussresa, promenad hem och en dryg timme hemma i hallen, med ytterkläderna på.

Resten av dagen har varit lugn. Varken Tfan eller jag känner oss helt friska, och Aimée har mest ätit som en häst efter dagisupplevelsenn :P

Bilder kommer så småningom i bilddagboken!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0