Första inskolningstimmen.

Det gick bra. Aimée knatade runt med de andra förvirrade barnen och kollade lite. Städade med naturligvis, det är ju hennes grej. Det var uppskattat av fröknarna :P
 Både Tfan och jag höll på att få spatt under timmen vi var där. Sånt liv! Det låter överallt, hela tiden! Det spelas musik, barn vill saker, barn leker, skriker, springer, tillsammans med liten lokal. Jag dör. Jag hade aldrig velat jobba där.. :P Efter att ha varit där en timme, och kunnat jämföra med Maries dagis i Älghult, så blir man småtrött. Varför valde vi att bo i A-mo och inte i Älghult, en mil bort? Då hade det inte varit någon som helst tvekan om var hon skulle vara om dagarna.. Ta bara en sån sak som tiderna de är ute om dagarna. På Aimées dagis är det en timme varje dag, på förmiddagen. Sedan är de "oftast" ute en timme på eftermiddagen. Tänk de barn som är där hela dagarna!! Knappt två timmar ute per dag, det tycker jag är för lite! Hos Marie är de ute i ur och skur, flera timmar varje dag. De har osså väldigt få sjuka barn, till skillnad från A-modagis.. :P Gah!! Man kanske skulle flytta på sig?

Det var något mer jag skulle skriva, men det försvann i dagisångesten.. :P Jaja, det var väl inte så viktigt då..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0