Milstolpe...

Idag ska vi på ul. Gah! Nervöst! Men roligt. Förhoppningsvis ska saker och ting kännas lättare efter detta. När jag var med Aimée flöt allt på så lätt, förutom att kroppen var ett vrak. Denna gången är det hjärnan som är ett vrak. Det känns som om ingenting stämmer. Med Aimée var vi på ul redan i v. 7, sedan i v. 15, så man visste hela tiden att hon "var där". Dessutom rörde hon sig mycket och tidigt, så det gick liksom aldrig att ta miste om vad som hände där inne.
Denna gången har vi egentligen inte en aning om hur långt vi har gått, jag har inte en susning om vilken sort det är *förra gången var jag bergsäker* och allt känns mest allmänt overkligt :P Knas.

Vi ska snart knata iväg till bussen. Väl inne i stan ska mamma möta upp oss på stationen. Hon ska umgås med Aimée medans vi gör ul. Äta glass och busa med mormor är nog lite roligare skulle jag tro. Dessutom får man ju inte ha med syskon in iaf.
Sedan ska jag in till nya arbetsgivaren för att fylla i papper inför jobbstarten. Förutom det har vi en del ärenden. Ser ultraljudet bra ut har vi planer på att kolla vagn. Spännande!

Borsta tänderna...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0