justgirl

Jupp. Förre helgen firade Tfan och jag sju år som par. Jag var från början ihop med hans arbetskamrat, men efter flera turer gjorde han slut och under alla dessa turer hade jag haft en enda människa i huvudet. Min Tfan. Så när exet gjorde slut så gjorde jag klart för Tfan att jag behövde lite andrum. Jag skulle åka hem till mamma och tänka över allt. De senaste nio månaderna hade blivit alldeles för mycket och jag behövde verkligen ta mig själv i kragen och bestämma vad jag ville, innan jag kollade vad andra ville :) Blev uppringd av en gammal kompis som tyckte att det var en skitbra idé att släpa med min på Karl-Oskardagarna i Växjö.
Längtan efter Tfan blev för stor, jag skyllde på min kikhosta (som jag faktiskt hade), ringde Tfan 17:30 på hans kvällsskift och gjorde klart att jag kunde vara hos honom när han gick av sitt skift 23:00, om han tog emot mig. Vilket han gjorde. Sedan dess har det flutit på :)
 Detta firade vi denna helgen, en vecka senare, med att skicka ungarna till deras faster och hennes man. Själva åkte vi in till stan och gick på bio. Vi såg Public Enemies, väldans bra om jag får säga det själv, fast jag är ju en smula svag för Johnny Depp, även om han må vara lika gammal som min mamma.
Synd bara att jag, precis som vanligt, lyckades med konststycket att bli fruktansvärt pinkenödig halvvägs in i filmen. Dessutom kan jag mig inte för att ställa mig upp och gå ut på toa, någon mental spärr, väldans opraktiskt.

Efter filmen gick vi och åt på vanliga pizzerian. Sedan åkte vi bussen hem, till ett barnfritt hus, så tyst, så tyst :) Sovmorgon till nio, sedan hörde vi av oss till barnvakterna och framåt halv elva kom ungarna hem. Aimée skuttade in, hon hade fått en heliumballong med Hello Kitty, hon hade sett kusin Andreas spela fotboll. Om han nu fick spela, Aimée sa att han inte fick eftersom han inte tränade, men man vet aldrig hur hög halten av sanning är i hennes påståenden :)
Hon hade haft roligt och båda barnen hade varit snälla och inte vänt ochnerpå/eldat upp huset :) Bums hade inte ens spytt på någon, vilket jag faktiskt tycker var lite väl bra. Men hon hade tydligen kissat på golvet istället. Och provat att käka smörgås. :D Sånt sker bara när barnvakterna är fyrabarnsföräldrar.
-"Hon är ju sju månader, det måste väl vara dags för smörgås?" :P
Jag som inte ens fått in gröten ordentligt, fast mest för att jag är laaat. Vet du hur lång tid det tar för en bebis att äta gröt jämfört med välling? Välling är snabbt och rent i jämnförelse.

Synd bara att hela denna veckan, och speciellt gårdagen och idag, har grusats av dagispesten. Förra helgen blev Aimée snorig, så där så att det stänker slem över hela stället så fort hon nös. Det känns som om man ligger i startgroparna med hushålls/toa/näsduskpappret hela tiden. Febern kom osså på lördagkvällen, men försvann efter en omgång med alvedon. Sedan frisknade hon till. Natten till tisdagen blev både Bums och jag dassiga. Bums har hållt sig till snorighet, medans jag har känt mig som en man i influensamedicinreklam sedan dess. Hur trevligt det än var i fredags, så bannade jag mig hela kvällen för att jag inte köpt halstabletter. :P
Idag har jag t.o.m fått sova middag, och då ska ni veta att man är sjuk, iaf om man har småbarn. Usch och fy.

Nu är jag helt slut i huvudet. Jag har glömt varför jag började skriva här :P

God natt.