CityGross och Ikea.
Igår fick jag ett sms vid halv åtta på morgonen, med erbjudande att följa med till Kalmar och Ikea. Visserligen såg jag inte sms:et förrän halv nio, men det bestämdes snabbt att hon skulle komma och hämta mig och Bums tio över nio.
Fem över nio var jag helt förberedd, när Aimée fick frispel eftersom hon tyckte att det var hennes tur och inte Bums, att få följa med. Jag är inte sämre än att jag kan ändra mig, in med Aimée i badrummet, borsta tänder och hår. På med skor, byta till ren tröja.
Aimée lyckades naturligtvis kräkas precis när vi stannade på Ikeas parkering. Det får väl bli åksjuketabletter till henne. Åka baklänges när man inte är van i en bil utan ac är kanske ingen hit, men hon repade sig som vanligt nästan med en gång :)
Inne på Ikea åkte hon kundvagn tills vi fikade, sedan promenerade hon med och höll sig i närheten hela tiden. Det var lugnt i butiken så hon kunde gå själv utan att jag behövde vara på helspänn hela tiden.
Jag hittade iaf ett bord, en stol och en liten soffa till Aimée att ha lekrummet, stearinljus och ett ljusfat, blompinnar, en tygbit, en förvaringslåda på hjul med lock till lekrummet, ett par tallrikar och två tavellister.
Efter Ikea fortsatte vi till CityGross, där Becky kom och höll Aimée och mig sällskap. Handlade lite småsaker och umgicks med Becky, sedan åkte vi vidare till BurgerKing, där vi åt mat som tog tvåhundra år på sig att anlända :P Aimée fick en Ironman i sin Kidsmenu, hur kul var det?
Efter att Lenas mamma bucklat en bil med sin bildörr, åkte vi hemåt. Aimée hann vara hemma i knappt 30 minuter innan hon var ute med grannungarna och lekte :)
På kvällen svettades jag en halvtimme på motionscykeln. I veckan var jag rasande på vågen. Trots att jag hade skött mig, och stegräknaren visade rätt antal steg om dagen, så gick jag inte ner i vikt. Jag misstänker att alla dessa steg jag går hemma, när jag är med barnen och sköter vardagssysslorna, inte alls ger någon effekt. När jag började ta tag i detta, gick jag ner när jag bara räknade steg under tiden jag verkligen promenerade, alltså så gav den första tiden utan stegräknare mer motion än tiden med stegäknare, eftersom jag lurade mig själv till att ta det lugnt när jag kom upp i stegmålet med vardagsstegen. Nu jävlar. Stegräknaren får inte vara med mer, jag går promenader och cyklar minst en halvtimme i hårt tempo varje dag. Jag behöver gå ner i vikt för att må bra, och för att inte slita på min kropp. Dessutom är träning bra mot depression och nedstämdhet, som jag har problem med. Jag sover bättre och har bättre humör. Det största problemet är att klämma in motionen i vardagen, speciellt dagar som dessa, när Tfan jobbar till 16, och Aimée är hemma hela dagen. Det får bli motionscykeln ikväll.
Jag har 16kg kvar till normalvikt för min längd, och när jag har nått den vikten har jag en belöning till mig själv. Men inte innan dess. Jag har gått ner innan, och nu ska det gå igen.
Det är alltså måndag, Tfan är tillbaka på jobbet efter tre veckors sjukskrivning. Bums vaknade för att äta vid halv sju, och jag tyckte att vi lika gärna kunde stiga upp. Aimée sover fortfarande, får se hur länge det blir idag.
Fem över nio var jag helt förberedd, när Aimée fick frispel eftersom hon tyckte att det var hennes tur och inte Bums, att få följa med. Jag är inte sämre än att jag kan ändra mig, in med Aimée i badrummet, borsta tänder och hår. På med skor, byta till ren tröja.
Aimée lyckades naturligtvis kräkas precis när vi stannade på Ikeas parkering. Det får väl bli åksjuketabletter till henne. Åka baklänges när man inte är van i en bil utan ac är kanske ingen hit, men hon repade sig som vanligt nästan med en gång :)
Inne på Ikea åkte hon kundvagn tills vi fikade, sedan promenerade hon med och höll sig i närheten hela tiden. Det var lugnt i butiken så hon kunde gå själv utan att jag behövde vara på helspänn hela tiden.
Jag hittade iaf ett bord, en stol och en liten soffa till Aimée att ha lekrummet, stearinljus och ett ljusfat, blompinnar, en tygbit, en förvaringslåda på hjul med lock till lekrummet, ett par tallrikar och två tavellister.
Efter Ikea fortsatte vi till CityGross, där Becky kom och höll Aimée och mig sällskap. Handlade lite småsaker och umgicks med Becky, sedan åkte vi vidare till BurgerKing, där vi åt mat som tog tvåhundra år på sig att anlända :P Aimée fick en Ironman i sin Kidsmenu, hur kul var det?
Efter att Lenas mamma bucklat en bil med sin bildörr, åkte vi hemåt. Aimée hann vara hemma i knappt 30 minuter innan hon var ute med grannungarna och lekte :)
På kvällen svettades jag en halvtimme på motionscykeln. I veckan var jag rasande på vågen. Trots att jag hade skött mig, och stegräknaren visade rätt antal steg om dagen, så gick jag inte ner i vikt. Jag misstänker att alla dessa steg jag går hemma, när jag är med barnen och sköter vardagssysslorna, inte alls ger någon effekt. När jag började ta tag i detta, gick jag ner när jag bara räknade steg under tiden jag verkligen promenerade, alltså så gav den första tiden utan stegräknare mer motion än tiden med stegäknare, eftersom jag lurade mig själv till att ta det lugnt när jag kom upp i stegmålet med vardagsstegen. Nu jävlar. Stegräknaren får inte vara med mer, jag går promenader och cyklar minst en halvtimme i hårt tempo varje dag. Jag behöver gå ner i vikt för att må bra, och för att inte slita på min kropp. Dessutom är träning bra mot depression och nedstämdhet, som jag har problem med. Jag sover bättre och har bättre humör. Det största problemet är att klämma in motionen i vardagen, speciellt dagar som dessa, när Tfan jobbar till 16, och Aimée är hemma hela dagen. Det får bli motionscykeln ikväll.
Jag har 16kg kvar till normalvikt för min längd, och när jag har nått den vikten har jag en belöning till mig själv. Men inte innan dess. Jag har gått ner innan, och nu ska det gå igen.
Det är alltså måndag, Tfan är tillbaka på jobbet efter tre veckors sjukskrivning. Bums vaknade för att äta vid halv sju, och jag tyckte att vi lika gärna kunde stiga upp. Aimée sover fortfarande, får se hur länge det blir idag.
Kommentarer
Trackback
