Happy days..
Fy fan. Natten till igår hade vi tredje världkriget här hemma. Bums levde rövare mellan 21-00, skrek och skrek trots att hon fick amma hela tiden. Och när hon väl lugnat sig och vi gått och lagt oss, så vaknar Aimée på ett hemskt humör. Hon som alltid sover hela nätterna, och de få gånger hon vaknar så viskar hon tytteen, och somnar om. Denna natten vaknade hon och skrek. Bokstavligt talat, hon skrek rätt ut ut, först efter mat, vilket vi kunde förstå, för hon hade blivit fråntagen kvällsmaten när hon slabbade med yoggin istället för att äta. Så Tfan tog med henne ner och gav henne en smörgås, som hon åt ett bett på. Hon fick gå upp och lägga sig igen. Sedan låg hon i sin säng och skrek "jag vill nååått" till halv fyra, när hon efter att ha varit inne hos oss och blivit buren tillbaka igen, somnade för natten. Vid 06 ammade jag och 08 steg Aimée upp för dagen. Härligt.
Enda ljuset den dagen var väl att Aimée var trött, så hon orkade inte bråka.. Puh! Jag älskar den ungen, men vissa dagar undrar jag vad jag har gett mig in på. :P Jag antar att hon är som vilken treåring som helst, och att jag är som vilken treårsmami som helst...
Just nu är vår största utmaning just Aimée. Hon är en underbar tjej, men hon har en kort stubin och hon är otroligt envis. De senaste månaderna har hennes teknik vid orättvisor varit ett gällt illskrik, gärna så nära den elaka personen som möjligt. Den bästa bestraffningen på det, har vi nu kommit fram till, är utvisning på hennes rum. På det viset slipper vi höra det, hon förstår att hon inte får vara med när hon gör saker hon inte får, och vi slipper bli så förbaskat arga. För det tar på krafterna, att tillrättavisa, om och om igen, tills man blir så arg att man vill explodera, hiva upp ungen på rummet och ta ifrån henne alla hennes saker. Nu får hon ett par chanser, lyder hon inte då, så får hon vara på sitt rum en stund.
Det handlar inte om att hon ska skämmas, utan att hon måste förstå att om man inte är snäll mot andra människor så blir andra ledsna, det ska vara lika självklart att man tvättar händerna efter maten som att man äter, och att man plockar upp efter sig. Det tycker jag är vad man kan begära av en treåring. Sedan får hon naturligtvis bli arg och ledsen, men det finns en gräns för vad man får göra för att visa det.
Igår hade vi härliga spolbilen här. Vi har ju ett gammalt hus, och vi har haft problem med vårt avlopp innan. Senast fick jag veta att vårt avlopp är anpassat till en personshushåll, eller möjligtvis sommarboende. Najs.. Nu var det stopp igen, så Tfan ringde hit lite folk. Ut ur avloppet kom en stor klump! Jag står i fönstret och pratar med mamma och funderar på vad det är. Precis när jag säger vad det är ser jag att spolkillen säger samma sak.. Tvättservetter! Vi har använt tvättservetter till Aimée när hon bajsat på toa, för att det blir garanterat rent. Nu vet vi verkligen att de inte hör hemma i toastolen..
Imon kommer Lena och Nova på besök efter att hon jobbat för dagen.. Och jag har ångest över huruvida jag behöver ett nytt objektiv och ett topsett till Bumsens vagn.... Dessutom har jag beställt födelsedagspresenter till Tfan, hoppas det löser sig innan hans födelsedag bara... Vi får se.
Enda ljuset den dagen var väl att Aimée var trött, så hon orkade inte bråka.. Puh! Jag älskar den ungen, men vissa dagar undrar jag vad jag har gett mig in på. :P Jag antar att hon är som vilken treåring som helst, och att jag är som vilken treårsmami som helst...
Just nu är vår största utmaning just Aimée. Hon är en underbar tjej, men hon har en kort stubin och hon är otroligt envis. De senaste månaderna har hennes teknik vid orättvisor varit ett gällt illskrik, gärna så nära den elaka personen som möjligt. Den bästa bestraffningen på det, har vi nu kommit fram till, är utvisning på hennes rum. På det viset slipper vi höra det, hon förstår att hon inte får vara med när hon gör saker hon inte får, och vi slipper bli så förbaskat arga. För det tar på krafterna, att tillrättavisa, om och om igen, tills man blir så arg att man vill explodera, hiva upp ungen på rummet och ta ifrån henne alla hennes saker. Nu får hon ett par chanser, lyder hon inte då, så får hon vara på sitt rum en stund.
Det handlar inte om att hon ska skämmas, utan att hon måste förstå att om man inte är snäll mot andra människor så blir andra ledsna, det ska vara lika självklart att man tvättar händerna efter maten som att man äter, och att man plockar upp efter sig. Det tycker jag är vad man kan begära av en treåring. Sedan får hon naturligtvis bli arg och ledsen, men det finns en gräns för vad man får göra för att visa det.
Igår hade vi härliga spolbilen här. Vi har ju ett gammalt hus, och vi har haft problem med vårt avlopp innan. Senast fick jag veta att vårt avlopp är anpassat till en personshushåll, eller möjligtvis sommarboende. Najs.. Nu var det stopp igen, så Tfan ringde hit lite folk. Ut ur avloppet kom en stor klump! Jag står i fönstret och pratar med mamma och funderar på vad det är. Precis när jag säger vad det är ser jag att spolkillen säger samma sak.. Tvättservetter! Vi har använt tvättservetter till Aimée när hon bajsat på toa, för att det blir garanterat rent. Nu vet vi verkligen att de inte hör hemma i toastolen..
Imon kommer Lena och Nova på besök efter att hon jobbat för dagen.. Och jag har ångest över huruvida jag behöver ett nytt objektiv och ett topsett till Bumsens vagn.... Dessutom har jag beställt födelsedagspresenter till Tfan, hoppas det löser sig innan hans födelsedag bara... Vi får se.
Kommentarer
Trackback
