Inte nu igen...

Täppt och svidig i näsan, tung i huvudet. Kan det vara det välbekänta Alstermoviruset som är tillbaka? Morr.
 Trotsade mina sjukdomskänningar och tog med ungarna ut på byn, in på loppisen, ica och över bondgården. Nu är jag helt slut. Inte ens en glass kunde pigga upp mig. Plä.

Tur att det är fredag iaf. Är det så här imon så får TFan ta med sig tjejerna på kalas, så stannar jag hemma och vilar. Undrar varför jag alltid blir sjuk när jag har kommit igång med träningen?

Jag ska ta mig ett mellanmål snart. Bums sover i vagnen och Aimée är ute och leker. Själv sitter jag ner och är yr. Najs.
Dumma hela världen! Grrr...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0