justgirl

Det är väl ingen som missat min frånvaro på bloggen. Den senaste månaden har varit ett virrvarr av viktångest efter post-opkilona inte velat ge med sig, den sedvanliga höstsvackan jag brukar ha som bestämde sig för att komma en månad tidigare än vanligt, bråkiga och trotsiga barn, en son som aldrig sover middag och allmän matthet. Lägg till en eländig kost och en mage i katastrofläge.

 

De senaste veckorna har jag tänkt mycket på sammanhanget mellan kosten och kroppsligt- och psykiskt välbefinnande. Det låter så himla enkelt, ät bra så mår kropp och knopp bra! Men, varför tar man då gärna till dåliga matvanor när man mår dåligt? Varför "tröstar" vi oss med socker, vitt mjöl, friterat, småätande och för stora portioner när vardagen och livet känns tungt eller jobbigt?

 Hur många gånger har jag inte hört mig själv, och andra, säga att "jag sköter mig i veckorna, sedan äter jag vad jag vill på helgerna. Man måste ju få ha roligt också!" Men hur roligt är det egentligen på söndagen, eller måndagen, när allt detta ska arbetas och igenom kroppen? Ont i magen, hemska gaser, diarréer, förstoppning... Det klassiska "jagharätitförmycket"-illamåendet på lördagkväll innan läggdags är ju egentligen inte heller så himla trevligt... Ändå utsätter jag min kropp för denna plåga, helg in och helg ut! När jag har svackor får kropp och mage dessutom utstå samma behandling hela veckan igenom, eftersom det är så "synd om mig".

  På samma sätt som jag ska belöna mig själv för fem dagars gott uppförande, bra ätande och duktigt tränande, så straffar jag kroppen för att jag har skött mig. En helgs frossande äter snabbt upp de hekton som svettats bort under veckan, som om jag  aldrig gått hemifrån.

 

Jag behöver tänka på följande...

-Det går inte att kompensera en dålig kost med träning. Viktnedgången blir marginell och du får antagligen inte de resultat du är ute efter.

-Jag tål inte gluten och mjölk. Det är bara att inse. Deal with it.

-En livsstilsförändring kan inte handla endast om träningen, kosten måste hänga med för att reslutaten ska infinna sig.

 

En avbruten "diet" eller kostinriktning handlar ofta om att det känns som att man får offra något man tycker mycket om eller som man känner inte går att ersätta. Så poängen måste bli att försöka hitta substitut för dessa godbitar. Det händer inte av sig självt, och det är antagligen inte lika lätt som att fylla en lösgodispåse på ica. Men, om det finns något som är lika gott, som gör kroppen nytta, varför inte välja det istället?

 

Det kommer sannolikt inte bli lätt, och det kommer att bli många märkliga experiment i detta kök den närmaste tiden. Men så får det vara. Nu hoppas jag bara att orken och motivationen håller i sig, för egentligen borde ju en frisk kropp och mage vara motivation nog! Vem vill egentligen gå omkring och må dåligt, och känna sig sjuk titt som tätt? Inte jag iaf.

 

Ge mig styrka! ;D