vissa dagar...

är man mer gravid än vanligt.. Eller, näe, men det känns ju så.
Just nu har jag en knölibastard *som det så kärleksfullt kallas här hemma* i magen, som envisas med att ha maraton i förvärkar dagarna i enda. Och när det väl lugnar ner sig så blir det så pass lugnt att jag börjar undra om ungen lever!

Puh. Jag behöver sova. Och vila. Och vara ifred. Och pyssla. Och sy. Och, och, och.... :P

Det är verkligen såå synd om mig... Not!

För drygt tre år sedan hade vi i stort sett gett upp tanken på barn, och börjat vänja oss vid tanken att leva utan dem. Nu har vi nummer två på väg, och jag skulle nog kunna leva med ett eller två till, tids nog :) Så, näe, livet är inte särskilt orättvist mot mig, egentligen. :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0