Verkligheten

Efter drygt ett halvår utan andrum, fyllt av ångest, mardrömmar, vanföreställningar, destruktiva tankar och beteenden... Ett dygn hos Syster, med mamma på jobbet. Till slut, går det inte längre. Och min tanke är, att om jag kan säga det till mamma, så kan jag säga det till vem som helst. Erkänna för mig själv, att nu, just nu, är detta min verklighet. Jag kan inte blunda, skjuta bort, le och låtsas som att detta inte försegår i min hjärna.
När jag blir sjuk, blir jag tyst. Jag kniper ihop, hårdare och hårdare, som att verlkligen förhindra att någon del av mig skvallrar. Till slut, när jag inser att jag måste ha hjälp, så ber jag om hjälp. Fast osynligt. När någon frågar hur jag mår så svarar jag "sådär" och hoppas innerligt att personen som frågat förstår att det är inte alls bra. Samtidigt som jag hoppas att de förstår, så hoppas jag att de inte förstår, för då behöver jag ju inte prata. De närmaste undviker jag ögonkontakt med, för då vet jag att det inte går att dölja längre.
 
Kom hem från pausen. Ringde vårdcentralen med orden "jag är jättedålig, jag måste ha hjälp", bröt ihop när jag väl var där, dagen efter ringde jag runt i barnomsorgen för att ordna heltidsplatser åt kottarna. Jag har alltid önskat att våra barn aldrig ska behöva uppleva mig när jag är sjuk. Nu har jag låtit dem gå igenom ett halvår med detta, jag måste ordna så att de slipper vara hemma med mig när jag tappar allt. Måndagen efter har alla tre fått platser och jag kan andas ut. Samtidigt som känslan av att inte kunna vara med barnen är hemsk. Jag känner mig fullständigt värdelös när jag inte kan vara den mamma jag vill vara.
 
Just nu står allt stilla. Ingen träning, ingen sömnad, orkar inte läsa. Den ena förkylningen och infektionen efter den andra, och jag ligger mest i soffan och är.
Idag ska jag på mitt första besök hos samtalsterapeuten för KBT.

Wow...

Det bloggas verkligen inte alls just nu. Jag som gick och hoppades att höstens deppighet skulle ge med sig efter julen, kunde knappast ha mer fel...
"Alla" andra verkar må askalas, medan jag själv bara går och väntar på den morgonen då jag inte orkar kliva upp ur sängen. Det är så jobbigt att må dåligt när jag vet att jag egentligen har det bra... Det är väl det som gör det så himla mycket mer jobbigt just nu, att jag vet att jag mår så här utan anledning, eftersom det är min sjukdom som gör det.
Jag hatar att må så här, jag hatar hur jag blir och jag hatar vad jag gör mot mina älskade närmaste när jag inte mår bra.
Jag vet inte hur jag ska få ett slut på det.

Förresten...

Grattis på femårsdagen, kära blogg!
Precis på dagen :)

*snörvelhost*

Hosthost!

Jaha! Dagispesten har landat igen! Jag undrar vad det är med den här hösten! Har tappat räkningen på alla infektioner och förkylningar som vi haft de senaste månaderna. Nu är jag golvad med snuva, halsont och en fantastisk trötthet. I lördags kändes det ganska bra på förmiddagen, höll i mitt vanliga pass och kämpade på. Sedan kom tröttheten och lite retande i halsen på kvällen. Igår morse hade jag tokont i halsen, fick vila mitt på eftermiddagen och ändå gå och lägga mig halv tio :P
Så idag gör jag inte många knop. Bums och Bothas håller mig sällskap här hemma medan Aimée är på F-klass. Bothas vaknade "redan" kl 08, så han börjar bli trött igen nu. Får ta tag i vyssandet.
Ikväll står jag längst fram i b-hallen med min kklocka och min visselpipa och ser på när de andra tränar. Ingen svett för mig idag. Förhoppningsvis kan jag vila mig frisk till på torsdag.
 
 

Tankar och funderingar...

Det är väl ingen som missat min frånvaro på bloggen. Den senaste månaden har varit ett virrvarr av viktångest efter post-opkilona inte velat ge med sig, den sedvanliga höstsvackan jag brukar ha som bestämde sig för att komma en månad tidigare än vanligt, bråkiga och trotsiga barn, en son som aldrig sover middag och allmän matthet. Lägg till en eländig kost och en mage i katastrofläge.
 
De senaste veckorna har jag tänkt mycket på sammanhanget mellan kosten och kroppsligt- och psykiskt välbefinnande. Det låter så himla enkelt, ät bra så mår kropp och knopp bra! Men, varför tar man då gärna till dåliga matvanor när man mår dåligt? Varför "tröstar" vi oss med socker, vitt mjöl, friterat, småätande och för stora portioner när vardagen och livet känns tungt eller jobbigt?
 Hur många gånger har jag inte hört mig själv, och andra, säga att "jag sköter mig i veckorna, sedan äter jag vad jag vill på helgerna. Man måste ju få ha roligt också!" Men hur roligt är det egentligen på söndagen, eller måndagen, när allt detta ska arbetas och igenom kroppen? Ont i magen, hemska gaser, diarréer, förstoppning... Det klassiska "jagharätitförmycket"-illamåendet på lördagkväll innan läggdags är ju egentligen inte heller så himla trevligt... Ändå utsätter jag min kropp för denna plåga, helg in och helg ut! När jag har svackor får kropp och mage dessutom utstå samma behandling hela veckan igenom, eftersom det är så "synd om mig".
  På samma sätt som jag ska belöna mig själv för fem dagars gott uppförande, bra ätande och duktigt tränande, så straffar jag kroppen för att jag har skött mig. En helgs frossande äter snabbt upp de hekton som svettats bort under veckan, som om jag  aldrig gått hemifrån.
 
Jag behöver tänka på följande...
-Det går inte att kompensera en dålig kost med träning. Viktnedgången blir marginell och du får antagligen inte de resultat du är ute efter.
-Jag tål inte gluten och mjölk. Det är bara att inse. Deal with it.
-En livsstilsförändring kan inte handla endast om träningen, kosten måste hänga med för att reslutaten ska infinna sig.
 
En avbruten "diet" eller kostinriktning handlar ofta om att det känns som att man får offra något man tycker mycket om eller som man känner inte går att ersätta. Så poängen måste bli att försöka hitta substitut för dessa godbitar. Det händer inte av sig självt, och det är antagligen inte lika lätt som att fylla en lösgodispåse på ica. Men, om det finns något som är lika gott, som gör kroppen nytta, varför inte välja det istället?
 
Det kommer sannolikt inte bli lätt, och det kommer att bli många märkliga experiment i detta kök den närmaste tiden. Men så får det vara. Nu hoppas jag bara att orken och motivationen håller i sig, för egentligen borde ju en frisk kropp och mage vara motivation nog! Vem vill egentligen gå omkring och må dåligt, och känna sig sjuk titt som tätt? Inte jag iaf.
 
Ge mig styrka! ;D

Packningsångest

Ååååh! Imorgon åker Anna, Jenny och jag till Växjö för AerobicWeekends träningskonvent. Det ska bli jätteroligt och förhoppningsvis kommer vi att få massor av inspiration. Men. Vad ska jag ha på mig? Och med mig? Med fyra träningspass, varav ett utomhus och en föreläsning, så inser ju jag att det kommer inte att räcka med att komma ombytt och klar. Kom på detta igårkväll och har lite ångest över träningsväskans innehåll... Dessutom hade jag velat ha en sån där iPhonehållare att ha på armen, så att jag kunde ha med mig fonen och ta bilder, men ändå inte behöva hålla i eländet hela tiden. Det är väl knappast lönt att inbilla sig att det ska gå att lägga ifrån sig mobilen utan att behöva oroa sig för att den ska försvinna... Jag får ta en liten koll bland mina vänner, tror jag.
 Funderar på hur många ombyten jag ska ha med, och mellanmål? I utskicket från AerobicWeekends stod det att att "fika" skulle finnas till försäljning, men det är ju inte fika jag vill ha när jag blir hungrig... Det känns som att jag får ta en svängom i skafferiet idag, och se vad jag kan fixa ihop.
 
Anteckningsblock, penna, vattenflaska, svetthandduk... Kanske dubbla vattenflaskor? Med eller utan aminosyror? Proteinpulver? Vojnevojne, haha!

Mycket på gång...

Ja, det går ju sådär med bloggandet. Det blir helt enkelt inte prioriterat, fast att jag tycker om att skriva. Det blir liksom inte av. Men det händer massor i vardagen!
Stora barnet har börjat i F-klass, det är viktiga grejer förstår ni. Insåg igår att det inte bara är jag som behöver nya träningskläder numer. Storbarnet har just nu gympa i skolan två dagar i veckan, och sedan barngympa en eftermiddag och fotboll en eftermiddag... Mycket kläder blir de.
Sedan en månad tillbaka har jag kört en "formtoppning", för att komma ur dåliga vanor som jag lade mig till med under semestern och för att komma ner i trivselvikten. 5kg handlade det om, och just nu är jag halvvägs. Under sommaren har jag blivit mer intresserad av paleokosten, men känner att det är för mycket att ändra på en gång, samtidigt som jag inte är tillräckligt påläst för tillfället. Så jag kör lite babysteps! Det handlar ju om att bryta mina vanor, så jag har börjat med att försöka få bort så mycket mjölkprodukter och gluten som möjligt. Å andra sidan blir det inte paleo med en gång, eftersom det kräver extra ansträngning, men jag tänkte att om jag vänjer mig vid att vara utan mjölken först, så kan jag sedan byta ut ersättningsprodukterna mot paleovänligt! Om jag har lust vill säga, det lär visa sig. Så, just nu är det alpro soja yoghurt till frukost, ihop med banan, gimüsli, kokoschips och vatten. Igår tog jag steget från bordsmargarin/smör! Här hemma står Lätt&Lagom i kylskåpet, och eftersom jag äter så lite bröd, så känns det dumt att köpa ett dyrt mjölkfritt alternativ på den lokala Icabutiken. Så igår eftermiddag ställde jag mig och gjorde mandelsmör! Jättelätt faktiskt! Bara rosta mandlar med lite flingsalt i stekpannan i ungefär tio minuter, håll koll! Sedan är det bara att köra hela härligheten i hushållsassistenten i tio minuter till, eller så lä nge det krävs, tills det smörat till sig. Jag stoppade assistenten imellanåt, för att peta ner mandelsmul från kanterna och låta maskinen svalna till sig. Testkörde smöret på rostad råghalva på kvällen, och det blev yumyum! Funkade bra ihop med mina pålägg, avokado, kokt ägg och kyckling från dagens middag.
 Förutom mjölken så försöker jag ta bort största delen gluten från kosten med. Gör mitt bästa för att hitta bra alternativ, och när jag väl äter bröd med vanligt mjöl i så vill jag att det ska vara mörkt, med surdeg och gärna en hel massa frön och andra nyttigheter. Just nu handlar det mest om att komma ifrån brödätandet som blev en otrevlig vana i sommar, makens nybakade bröd är ju så gott! Och mina egna tekakor! men min mage tycker inte om dessa vanor, så jag känner att det är dags att ta krafttag! Socker är även uteslutet här, men det tror jag är självklart, haha!
Denna veckan drar träningspassen igång i min förening! Fullt ös! I måndags gick jag och min medinstruktör Jenny igenom vårt pass som vi ska börja med ikväll, och det sög i rumpan dagen efter kan jag säga. Vi kallar det för Step-Styrka, och vi kör block med 10 minuter stepup, varvat med 4-5minuters block med styrka, i en timme. Det kommer att bli kul!
Resten av veckan har betytt spinning för min del. I tisdags gick jag på Annas spinningpass, där jag har ordinarie plats, och igår fick jag hoppa in extra då det fanns en del platser kvar och maken kände sig krasslig så han ville inte träna fotboll som han annars brukar på onsdagar. Ikväll blir det som sagt Step-Styrka, och det ska bli spännande att se om det kommer mycket folk. Det har varit en del efterfrågan på just stepup, så det borde dyka upp en del men man vet ju aldrig. På fredag blir det antingen spinning igen, eller så spelar maken match och då är jag hemma med huliganerna.
På lördag ska Jenna, Anna och jag in till Idrottskliniken i Växjö och gå på Aerobicweekends träningskonvent! Det ska bli så spännande! Fem träningspass, varav en föreläsning har jag inbokat. Hoppas på massor av inspiration inför höstens alla pass, haha!
Söndagen bjuder på mer spinning, om jag inte är helt slut efter lördagens äventyr.
 
Ja, det är fullt upp nästan jämt, hörrni!

Morgonlöpning.

Semestern har förgyllt vår vardag med sovmornar. Rejäla sådana. Igår steg jag upp först av Tfan och mig, och låg ändå kvar till 10:15. Gött! Synd bara att hela dagen försvinner... Hade planer på löpning igår, den skulle hinnas med på kvällen. Men efter en sketvarm dag (inget klagomål, bara ett konstaterande!) och en eftermiddag i bilen och på Ikea, hade jag ingen ork kvar. Funderade på en promenad, men när det kom till kritan så hade jag inte lust med det heller. Så jag tog en vilodag!
I måndags skrapade jag dock ihop en timme lite drygt med styrka på egen hand. I söndags var vi hos mina morföräldrar i skogen, knatade runt lite på deras ägor med Bothas i bärstolen på ryggen och lekte styrkelekar med de äldsta barnen som vikter, hehe! Tippar på 45 minuter träning sammanlagt där.
I lördags var vi ute på äventyr på riktigt! Vi tog bilen och familjen till Linneryd där jag bodde i 4 år under tonårstiden, körde förbi mitt gamla hus i skogen, och stannade vid Knapelid. Det är en utkiksplats som ligger precis vid sjön, och i anslutning till stora sjön finns en lite sjö med vandringstråk runt. Så vi hade med oss mackor och frukt, tog barnen med oss och knatade iväg. När vi var tillbaka vid bilen hade vi varit ute i två timmar, inklusive en halvtimmes mat och kissepaus, och jag hade gått i jävliga backar med 10kg Bothas på ryggen. Han var nöjd och mina vader var trötta! Innan vi åkte hade jag dessutom haft mitt sista Semesterträningspass, så mina vader var redan uppmjukade, haha!

Så helgen blev ganska bra ur träningssyndpunkt! Idag började jag med en mils löpning i det gamla järnvägsspåret. Ganska lagom löpväg innan frukost, i stort sett rakt fram och hjärnan kan vandra iväg på annat håll medans fötterna sköter sitt. Jag måste dock jobba på hållningen, idag fick jag mjölksyra i axlar och armar, och det är nog för att jag drar upp axlarna när jag blir trött... Får fundera på detta.
Ikväll ska jag ha en timmes styrka! Vet inte om det blir någon träning imorgon, då vi har barnvakt på eftermiddagen, så det är lika bra att passa på idag.

Fint väder! Solsolsol! Nu ska jag ut.

Mer träning och vardag.

Hur många tekakor kan det behövas i en familj egentligen? Jag tror att jag har bakat ens ats nästan varje eller varannan dag i två veckor nu. Skönt att det är billigt, och inte har det behövts något annat bröd vilket har varit väldigt bra för kassan, haha! Idag bakade jag dubbel sats, för imorgon tänker jag ta ledigt från bakandet.  Passade på att ge bort några stycken till grannfamiljen med, vi brukar få ägg av dem med jämna mellanrum så det var på tiden.

Igår hade jag tänkt springa en mil, men när jag kom ut insåg jag att jag inte alls hade lust att springa den rundan jag hade planerat, i stort sett rakt fram i fem km och sedan likadant tillbaka. Så när jag sprang på min runda vek jag av i skogen istället, och fick mig en terrängrunda på 7.5km, och ordentligt med mjölksyra i vader, lår och rumpa, haha! Det är bra det med! Kom hem nöjd och trött i kroppen, kom ihåg att stretcha med, så idag har benen mest varit sega, iaf inte ömma. Alltid något!
Idag har jag semesterträning, men det var ett annat pass idag med, andra hade glömt bort träningen och tio minuter innan passet skulle börja så öppnade himlen sig! Bra tajming, haha! Så det kom inget folk, men jag körde lite styrka inne själv istället. Efter en stund kom dessutom granntjejen och tränade lite innan hon skulle träna för handbollen som lockade ett par av "mina" deltagare, så jag fick lite sällskap ändå. det roliga var att jag inte alls hade lust att köra något utomhuspass idag. Första dygnet med mens och mensvärk gör inte wonders för mitt humör, hehe! Jag är bara glad att folk rör på sig, och att jag får träna själv med.

Imorgon ska vi in till Växjö hela packet! Jag får pengar imorgon, så jag ska handla lite syprylar, in på Stadium, Tfan ska klippa sig osså ska vi väl äta något. Dessutom ska jag hitta en födelsedagspresent till min ömma moder som fyller 50år imorgon! Det ska bli skönt att komma hemifrån en dag!

Och naturligtvis är det träning imorgon med, semesterspinning! Tjoho!

Semesterträning!

Jorå såatteeee... Det är semester ju. Regnar gör det med. Flera gånger, varje dag. Väldigt najs, haha..
 Men det utlovade semesterträningen har kommit igång, vi satt igång förra måndagen! först ut hade vi ett spinningpass, sedan på onsdagen hade jag utomhusstyrka, och jag hade gjort klart att vi var ute oavsett väder, vilket jag sedan ändrade till inomhus ifall det mot all odds hällsregnade. Så det började ju hällregna kl 15 samma eftermiddag, hehe... Men vi klarade oss, fram tills vi skulle jogga hemåt igen, då började det dugga, sedan öppnade himlen sig igen när jag stod och slöpratade med Anna efter passet.
På torsdagen var det spinning igen och lördag förmiddag hade jag utomhusstyrka igen. Denna gång fick vi lite mer regn på oss, redan under de sista tio minuterna på passet, plus stretchen. Men alla (få) som har kommit på passen har varit nöjda, vad jag har hört. En tjej informerade dessutom om att hon hade fått tillbaka träningslusten, vilket var oerhört roligt att höra!

Förra veckan var en bra vecka ur träningssynpunkt, sammanlagt 7 timmar och 15 minuter skrapade jag ihop. En hel del löpning har det blivit med, Tfan har börjat springa med, det gör ju sitt till. Tyvärr är jag aldrig i närheten av hans tider, jag skyller på att han har mycket längre ben än mig, hehe...  Maten har osså varit ganska bra. Jag har ätit ganska mycket vad jag vill, förutom onyttigheter. Det är väl enda fördelen med att ha sjukt dåligt med pengar, att man inte har råd att sväva ut, heh!

Vi kör på samma upplägg denna veckan, får inga pengar förrän på torsdag, då ska vi bila in till stan och köpa hopprep, haha! Och lösgodis!

Träningsmängden denna vecka ligger än så länge på 1 timme och 45 minuter. Ikväll ska jag ut och springa, knappt/precis/drygt en mil. Har man inte sprungit rundan innan så är det svårt att veta exakt, haha!

Det går bra, kan man väl sammanfatta det med!

Löpning!

Åh, det har verkligen blivit tungt att springa nu, post-opkilona känns verkligen så fort löparskorna kommer på. De är inte många, men de är tunga, haha!
Idag kom jag iaf iväg på en runda, innan maken gick med alla barnen på äldstingens fotbollsträning. Fick ihop knappt 7km innan jag mötte upp resten av familjen på fotbollsplanen. Det kändes att solen låg på, och att det blivit bra mycket mer sommar nu än för tio veckor sedan. Så nu lider mina fötter av den varma asfalten, bultar rätt bra fast att jag var duktig och hade kompressionstrumporna på mig. Har haft helt grym träningsvärk i vaderna den senaste veckan, därav strumpvalet. Tfan tyckte att jag skulle vila en dag så att vaderna fick komma ifatt, medans jag påstår att det bara är att grisa igenom så finner de sig nog så småningom, hehe! Vila är ju inte min favoritsyssla.

Annars har dagen varit helt sjukt produktiv! Jag har tömt och fyllt diskamaskinsjäveln, ehe! Diskat handdisk och tömt diskstället, tvättat fem maskiner bortglömd tvätt, lagat lunch till Tfan som kom hen vrålhungrig mitt på dagen, lunchat resten av familjen, handlat på ica, bakat tekakor och stekt pannkakor. Och! Gått ut med soporna, haha! Det brukar jag alltid glömma, tills Tfan blir trött och tar hand om dem.
Imorgon är min plan att det ska bli lite lugnare. Lillskiten slår till med ettårsdag imorgon, så det blir väl någon sorts efterrätt kan tänkas. Sedan ska jag på spinning och innan jag går och lägger mig ska jag hinna baka äppelkakaan som vi ska bjuda på i helgen, när det stora kalaset för lillskit ska gå av stapeln. Det borde gå bra. Fast jag måste ju hitta på någon middag med... Tröktrök!

Jahupp. Tjejorna är i säng och nu är det bara pojken kvar. Förhoppningsvis somnar han efter en flaska välling alldeles strax, och ligger lugn och fin i spjälisen när Tfan kommer hem från fotbollsträningen... Sen ska jag äta! Hungrig!

Receptet på tekakorna kommer här!
ca 15st
25gr jäst
3dl rumsvarmt vatten
60gr smält smör
60gr socker
5gr havssalt
ca 750gr vetemjöl.

Gräddas i 210grader.
Rör ut jästen med vattnet, blanda sedan i resten av ingredienserna och knåda ihop till en relativt kladdfri deg. Jäs i 30 minuter.
Forma degen till ca 15 bullar som sedan plattas ut till kakor med ca 10cm i diameter, och nagga med gaffel. Lägg på plåt och låt jäsa till dubbel storlek, jag har låtit dem ligga i typ 30 minuter.
Grädda sedan mitt i ugnen i ca 10 minuter, och låt dem svalna på galler.
Yumyum! :D

Jahopp...

Nu börjar det äntligen kännas som att det är på väg att vända, det var då ett jävla sattyg till att jävlas! det är min karaktär jag talar om, vi är verkligen inte goda vänner! Jag har ALLTID karaktär och motivation, men den där kosten. Eller ja, själva maten är egentligen inte så stort problem, det är det andra. Det som inte är mat. Jag brukar kalla det klaffs. Chips, choklad, lösgodis, läsk, vitt bröd och frallor. Just nu har jag en lösning på det, det kallas dålig ekonomi, haha! Denna månaden finns det inget utrymme för 350gr lösgodis var på onsdagkvällen, inga glassar på ica mitt i veckan för att det är fint väder och ingen läsk på helgerna. Det vi har hemma i drickaväg får räcka, och klaffs hör hemma på helgerna, om än i mindre mängder än innan. Tar chipsen slut på fredagen så betyder inte det att man (jag!) kan köpa nya på lördagen, hehe...

Träningen faller på plats bra igen. Som väl är så har jag byggt en ganska bra vänkrets med folk som vill och tycker om att träna. Vi har spinning, ett par tre styrkepass i veckan, och står träningschemat tomt någon dag så springer jag. Senaste veckan har jag fått in träning varje dag utom förra tisdagen, då det var ett grymt väderomslag som gav mig huvudvärk á la migrän och lite feberkänningar.
Idag hade vi step/styrka, med tio minuters steppass mellan styrkeövningarna. Hade pulsklockan på mig och kom upp i 85% av maxpuls ett par gånger! Härligt!

Nu varvar jag ner med en stor mugg hemgjord buljong. Låter väl knasigt, men jag har en välbehöd fasta inplanerad, för att ställa om kroppen och förhoppningsvis få bort det jävligaste sötsuget. Så nu har jag ett par dagar innan fastan som jag måste dra ner på matintaget och förbereda kroppen. Annars skulle det bli alldeles för chockartat att gå från fredagens snacks och choklad direkt in på måndagens fasta, haha!  Misstänker att folk på ica undrade vad vi har för kost i familjen, när de såg hur jag handlade idag. Två barnvarukorgar fulla med frukt och grönsaker, kanske känns lite väl proteinfattigt...

Idag har maken fotbollsträning med. Vilket medför en viss svettdoft i huset, då jag inte hinner duscha efter mitt pass innan han drar iväg på sitt. Vår dusch är i källarn och jag litar inte på de två äldsta att hålla sams tillräckligt länge för att hålla minstingen nöjd så länge jag står i blöten. Nej, det är bara att bita ihop och vara glad för att träningspasset fick plats i planeringen, haha.

På tal om frukt, lite melon kanske kunde vara gott...

Ett försök till vardag...

Träningen börjar komma igång så smått. I torsdags fick jag äntligen till lite styrka igen, med två goa vänner. Fredag och lördag bjöd på löpning och i söndags hade jag spinning. Igår sket sig planeringen för löpningen. Jag skulle ha sprungit när Tfan kommit hem från jobbet och alla hade fått mat, så jag tog bara ett litet mellanmål för att kunna ge mig ut mellan 17-18, vid 18 skulle han åka på samling innan sin fotbollsmatch. Sedan visade det sig att den han skulle åka med skulle komma 17:30, och då hann jag inte springa eftersom jag inte hunnit smälta mellanmålet ordentligt. Surt. Sedan kom skjutsen iaf inte förrän 17:50, snark! Men men, en vilodag är ju bra, även om jag själv inte är så förtjust i dem, haha! Hade sådan sjuk träningsvärk i rumpa, lår och vader sedan i torsdags, så egentligen gjorde det ingenting...
Idag har jag iaf kommit iväg och tränat en stund mitt på dagen. Jenny och jag tog våra barn och möttes upp i bhallen och körde ett relativt kort, men grundligt pass. Jag fick skippa mage, som vanligt. Har lite drygt en månad kvar innan jag ska planka min mage till perfektion, haha! Men ben, axlar och armar/biceps fick sig en omgång. Provade mig på en övning som jag sett på Eurosports program om Crossfit, jag har inte riktigt koll på vad den heter bara. Men man börjar med att lyfta stången från golvet som om man ska göra ett marklyft, sedan fortsätter man med stången upp till axlar och sedan upp på raka armar, för att sedan släppa ner tätt intill kroppen, hela vägen ner till golvet och bara dutta i, och kör igen! Riktigt svettigt, och magen fick jobba lite grann, alldeles lagom för att inte överanstränga. Det är ju kul att prova något nytt ibland.
 Ikväll ska det bli en omgång spinning är det tänkt. Tar igen gårdagens vila, och får lite barnledigt samtidigt.

Maten har lugnat sig en smula, inte riktigt lika mycket sötsaker nu. Kan jag bara få ordning på kvällsätandet så blir det bra. Jag har börjat på en stickning att ha framför tv:n, och det är rätt bra att ha som distrahering på kvällen tycker jag. Håller tummarna för att det börjar ljusna nu :)

Tjoho!

Jo, jag är fortfarande vid liv, haha!
Men jag är och har befunnit mig i något som kan liknas ett svart hål. Den absoluta frånvaron av träning har bidragit med brist på fokus och vilja, och jag hamnar som vanligt i ett sjuktligt matbeteende. Det enda som fungerar på mig och mina matbeteenden är att träna. Då kan jag hålla fokus på vad jag vill och ska äta. När jag inte kan träna, får psyket ingen ro. och då börjar matovanorna med en gång. Hjärnan skriker efter frallor, glass, godis och chips. Det är väl inte hela världen om det är i en vettig mängd, men jag kan verkligen inte kontrollera ätandet när jag inte mår bra. Ätandet ger ju i sin tur ett dåligt självförtoende och ångest.
Just nu inväntar jag att kunna träna ordentligt, har fått börja med spinning och lite löpning. Imorgon ska jag förhoppningsvis kunna stryketräna lite, utom magen då.

Inväntar sommarlovet med tre barn hemma på heltid och en make som jobbar heltid. Puh, det känns inte helt hundra måste jag erkänna, men jag hoppas att det lättar bara jag kommer igång med träningen och kommer ur den här svackan.

Skönt att jag har fina vänner, som jag kan ventilera med. Ni är så bra.

Och naturligtvis, tack alla för fina kommentarer på bilderna :) Det värmer ska ni veta!

Bildregn!

Ja, efter drygt en vecka i tvfotöljen och sängen, vilandes, är det väl dags för lite bildbevis!

Börjar med förebilder och räknar neråt.


Från sidan, och jag anstränger mig för att hålla in magen, det blir inte bättre än så här helt enkelt.



Rakt framifrån, med avslappnade magmuskler.



Från sidan, helt avslappnad.



Morgonen efter operationen! En helt del bristningar finns fortfarande kvar, men dem kan jag lätt leva med! Ny navel och väldigt svullen.



Väldigt tjusig pose när mamma och pappa kom och hämtade mig på tisdagen, dagen efter operationen.



Planterad i fotöljen hemma, iförd dubbla gördlar (kaninteandas-varning på det!), ett dygn efter operationen.



Kvällssvullen mage, tre dagar efter OP.



I halvkroppsgördeln, fem dagar efter OP.



Kvällsluftning, fortfarande dag fem.



Åtta dagar efter OP! Helt plötsligt ser mina lår helt sjukt muskliga ut, haha! Åh, fina magen! Hehe!



Och från sidan. Fortfarande massor av svullnad, men jag är så nöjd! Redan nu, hur blir det sen då, när svullnaden har lagt sig undrar jag?


Lägger upp fler bilder från kliniken en annan dag. Svullen mage, måste vila. Plus grinig son, honom kan man inte ignorera!

Om

Min profilbild

Fian

RSS 2.0