justgirl

Idag skulle vi ta igen julshoppingen som inte blev av förra veckan. Halv åtta imorse var vi uppe, jag hann duscha och Aimée, som hade kräkt kvällen innan kände sig bra igen. För många mashmellows, när ska vi lära oss att hon inte tål dem?!
När vi ringt och kollat av med Lasse att han kände sig bekväm med att ta emot henne trots kvällens kräk, så väckte vi Bums och byllsade på oss för att gå till bussen. Problemet var bara att det visade sig vara -20grader ute, då krävs det ju lite mer kläder... Så vi fick stressa till bussen, som vanligt. Det skulle ju med bilstolar och vagn och ungar och vanliga handväskor :P

I Lenhovda stod farfar Lasse och väntade på Aimée, vi fick av henne smidigt och sa hej då. Bums blev dock lite arg för att inte hon osså fick gå av bussen med Aimée :)
 
Högst tio minuter efter att Aimée hoppat av, ringer min mamma. Hennes bil är död. Startar inte. Härligt. Tanken var att vi skulle åka in, gå ett par timmar nere i stan och sedan åka med henne upp till Samarkand för att julhandla. Ju längre tiden går under dagen desto tydligare blir det att bilen inte tänker återuppstå, inte just idag iaf. Bara att gilla läget. Jag fixar de sista klapparna till familjen, Tfan hittar en t-shirt och en skjorta och jag hittar två par byxor och en tunika. Efter att ha letat efter en specifik tröja till Bums, som visar sig inte existera, hamnar jag på Krokodila. Och hittar världens underbaraste jeansklänning från Småfolk, i Bums storlek. Den är svindyr, och det är inte ofta vi sätter på våra ungar klänning, men denna går inte att motstå. När Tfan kommer håller jag på att leta efter något matchande till Bums att ha under klänningen. Efter mycket velande kommer vi tillsammans fram till en mönstrad långärmad t-shirt från Småfolk, i helt rätt färger. Bums får under tiden syn på en stor version av sin Nin, som är köpt i samma butik. Jag blev tvungen att plocka fram hennes egna för att övertyga henne om att den stora inte var hennes. Det hindrade henne inte från att ha en stark åsikt om att den där stora Ninen gjorde sig bra med oss hem. Den fick stanna. Precis när vi började bli klara visar expediten oss syskonmatchningen. En exakt likadan klänning i Aimées storlek. Jag kan inte låta bli. Vi har aldrig syskonmatchat dem innan, men denna julen är det oundvikligt. Bilder kommer förhoppningsvis inom en snar framtid. Ungarna fick kläder, jag fick inga vinterstövlar. Men jag överlever :)

Framåt ettiden ringer mamma och berättar att pappa kan tänka sig att hämta upp mig på samarkand och köra mig hem efter han slutat på jobbet och fått äta lite. Vi tar det, sa jag. Enda chansen till julmat i år, kändes det som. Så jag hjälpte Tfan ombord på bussen, som var 40 minuter tidig, packade in honom och Bums, alla kassar och vagnen, och gick bort till hållplatsen för buss till Samarkand. Hann inte vänta fem minuter innan den kom!
Åkte upp, åt en varm macka (nr 2 för dagen :P) och började julhandla. Själv. Långsamt. Det gick jättebra! Jag som har så svårt för mycket folk och trängsel! Fick med mig allt utom två saker, som jag vet finns här hemma, passade på att köpa toapappersbale (vuxenpoäng!) och blöjor. Sedan hann jag äta en korv i lugn och ro, innan jag ringde pappa, en halvtimme efter att han slutat för dagen. Då satt han fortfarande och åt, så jag gick in en sväng på Lindex med min fullpackade matvagn :P Var där inne i 30 minuter, varav 20 av dem var i kön. Morr! Så långsamma människor i kassan!

Pappa kom. Parkerade precis utanför entrén, så jag bara kunde packa in och åka. Skönt.
Sedan har vi mest ställt undan mat, umgåts med barnen och stoppat dem i säng. Nu ska jag strax sätta mig vid tv:n med Tfan, för jag är helt slut!