Lugnt värre.

Bums sover middag. Hon verkar trött idag. Aimée ligger på tvsoffan, verkar trött. Tfan messade från jobbet, verkade trött... Jag sitter här, och jo, jag är nog trött jag med. Vad är det med måndagar?!

Jag har iaf tömt diskmaskinen, planerat middagen, planerat Bums lunch. Hämtat posten. Hade fått post! Inbjudan till föreläsning på jobbet, dagisräkning, bekräftelse på min ansökan om fortsatt aktivitetsersättning och kopia på läkarutlåtande till ansökan... Härligt värre. Nya uppgifter, som vanligt. "fobiska symptom med panikattacker", "social fobi", stark social fobi med ångest och panikattacker", "impulskontrollbrist" står det i de nya papprena. Jag som kände mig rätt oki innan, känner mig plötsligt sjuk. Fysiskt sjuk, illamående, yr. Jag vill inte det här. Jag vill inte vara sjuk. Jag vill klara av ett arbete, jag vill jobba heltid! Jag vill klara av familj och arbete!

Jag är så trött på det här. Önskar att jag bara kunde trycka på en knapp, osså blev jag "normal". Som alla andra, om det nu finns något sånt.

Jag önskar att jag hade mer ork. Samtidigt som jag önskar att allt här i vardagen inte mättes efter arbetsför man är, så önskar jag att jag kunde ha ett heltidsarbete som jag klarade av, att gå till. Samtidigt vill jag ha lugn och ro, så få stressmoment som möjligt och så lite personlig press som möjligt.

Jag önskar att jag hade vunnit på lotto, så att jag kunde göra precis som jag vill, utan inblandning av andra än familj och vänner. Fast då måste man ju spela, och det gör inte jag.

Som om det inte vore nog med alla diagnoser och all problematik som nämns i utlåtandet, så har läkaren skrivit att arbetsförmågan är nedsatt minst ett år. Tack. Det betyder att jag måste gå igenom allt detta ännu en gång, redan om ett år igen. Bajs.

Vilket dåligt humör jag fick.

Kommentarer
Postat av: leila

vad säger läkana om att du sköter dina barn då?

2010-03-09 @ 08:33:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0