Långsamt.

Just nu händer det inte så mycket. Tfan är fortfarande hemma och ansvarig för vardagsruljansen, medans jag mest sitter ner i soffan eller på en pinnstol, alternativt vaggar väldigt långsamt till det barn som skrek senast :P Det är verkligen inte roligt att vara gravid längre, och jag önskar att jag hade förberett mig på det här i förväg. Med de andra graviditerna har jag upplevt de sista tio veckorna som jobbiga, men det har i huvudsak varit en åkomma, ihop med tyngden, som gjort det jobbigt. Med Aimée var det hemorojjderna och vikten, med Bums var det sammandragningar och vikt. Men, de sammandragningar jag hade med Bums är en fis i vinden jämfört med det jag har nu. Och hemorojjderna med Aimée hade jag kunnat lindra om jag bara hade sökt på apotekets sortiment, nu valde jag att sitta hemma och tycka synd om mig själv ;)

Usch! Mer gravidgnäll följer i gravidbloggen, för den som är intresserad, eller bara vill hitta en anledning till att låta bli att bli på smällen just nu ;)

I helgen har vi kommit riktigt långt på minstingarnas två rum. Tfan har målat klart alla väggar, alla lister och foder som sitter på plats är målade. Nu fattas lister som pappa ska komma med vid ett senare tillfälle och elen som ska fixas till så att Bums får sin taklampa mitt i rummet istället för i hörnet bakom dörren :P Osså ska bebis ha el i sitt rum med, just nu är det elfritt där inne... Osså fondväggstapetan, men den har vi inte beställt än.
 Eftersom vi till slut kom iväg till Ikea, en resa med eget kapitel som jag inte orkar skriva nu, så hade vi lite nya möbler som skulle in i rummen.
 Bums fick en ny juniorsäng, istället för den gamla kökssoffan som tog upp hela rummet innan, samt en lekmatta med vägar och hus på. En hörnhylla och legoback fick vi in i hennes rum med, sedan blev det fullt! Hon blev jätteglad för sitt färdiga rum och invigde sin säng med att sova middag!

I bebisens rum står det just nu en ny byrå, den med från Ikea. När byrån var monterad kom Tfan och undrade lite försiktigt, om jag verkligen trodde att alla möbler skulle få plats. Det hade jag ju redan bestämt, i mitt huvud var det ju redan färdigmöblerat :) Men, när vi mätte hur brett rummet var, måste jag erkänna att jag fick en chock. Bebisens rum är 1,30m brett. Det är inte mycket det. Fram med måttbandet igen, och mäta mäta. Sedan hade jag fått till möbleringen. När man kommer in i rummet kommer byrån att stå direkt till höger, på vänster sida sitter väggen som delar av till Bums rum, så där går inte att ställa något. Efter byrån kommer spjälsängen att stå, med huvudänden uppe vid kortänden av rummet, jämte fönstret. Jämte huvudänden på sängen, framför fönstret kommer skötborden att stå, inklämt mellan avdelningsväggen och spjälisen. Med tre centimeters spelrum! Halleluja!
Nu är spjälsängen inte monterad och skötbordet står monterat utanför rummet, eftersom det måste skruvas isär för att gå in genom dörren... Men annars är det klart! ;) Väntar på att elektrikern ska komma, misstänker att det kan bli lite väl trångt för honom med alla möbler i bebisens rum...

Tfan ringde in sin bror på lördagen med, och fick hjälp att bära upp ett skåp från källarn upp i lilla hallen som blev utanför minstingarnas rum. Till min stora förvåning gick alla våra sängkläder in i skåpet! Vilket i sin tur betydde att Tfan kunde bära ner två fula byråer som stått i hallen uppe, ut till garaget. I hallen ska vi ha lekhörna så småningom, och att få bort de där byråerna gjorde stor skillnad.

Igår fick vi besök av Ela, som hade med sig fruktsallad och bjöd på. Mums! I mitt sittande läge fick jag ihop varsin outfit till ungarna. En orange velourkjol och ett rosa draklinne till de båda. Nu för tiden tar det tvåhundra år att bli klar med allt jag syr. Började klippa ut dessa plagg i fredags förmiddag och de var klara igår kväll. Dessutom lyckades Bums skita ner sig innan kläderna var färdiga. Under tiden hon provade det 80% klara linnet, passade hon på att inventera öppna spisen i vårt sovrum, så den färdiga kjolen och det icke färdiga linnet var sotigt när jag fotade outfiten. Kul.
Det långsamma sytempot gör att jag just nu föredrar stickningar. Men samtidigt hade jag så många syplaner till bebisen, så varje gång jag sätter mig med stickningen så kommer jag att tänka på allt jag hade velat sy istället. Och att tro att det ska bli något sytt när bebisen har kommit är bara att glömma. Amningshjärna ihop med operationssår och ny bebis är inget jag vill kombinera med en symaskin :P

Nu ska jag hoppas på en lugn dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0